spongecakes

jag känner att jag är skyldig josefine en förklaring. 
det är inte ofta jag gråter, speciellt inte bland folk.
det är inte ofta jag talar ut om saker och ting för 
stunden. men nu ska jag göra ett försök i alla fall.


photo: me

alla människor känner sig tomma ibland. det är
ungefär som att alla pusselbitar inte är på rätt plats.
speciellt inte två av de viktigate - självförtroendet 
och modet. man undrar var de har tagit vägen, men 
i själva verket ligger de under sängen. och under 
hela perioden vet man att de är där, men man 
behöver tiden till att hitta tillbaka på rätt spår och 
bli sig själv igen.

jag vet inte om du förstår någonting av dessa ord, men
det är allt jag kan få fram.

det är när små problem som alltid har funnits växer sig
större och större som det bli jobbigt.