dagens känslomoln.
jag gräver en allt djupare och djupare grop. varenda ord knäcker mig. blir
ledsen över småsaker och arg på mig själv när jag tänker på hur egoistisk
jag faktiskt är. samtidigt försöker jag påminna mig själv om allt bra jag gör,
men där tar det stopp. självförtroendet sjunker och sjunker, snart kan jag
simma bland fiskarna nere på havets botten.
inga tårar kommer för jag är less på att gråta. ingen axel att lägga vila
huvudet mot för jag är less på att låt mina vänner lyssna på mina
klagomål. det finns egentligen ingenting, ingenting att prata om. när
man väl försöker tjockar det i halsen och orden stannar kvar i strupen.
huvudet mot för jag är less på att låt mina vänner lyssna på mina
klagomål. det finns egentligen ingenting, ingenting att prata om. när
man väl försöker tjockar det i halsen och orden stannar kvar i strupen.
all oro bryter ner mig steg för steg. orkar inte längre, trodde att allt
var bra nu. och det är det, jämfört med den där jävla högstadietiden.
men självklart är det alltid något man är missnöjd med.
var bra nu. och det är det, jämfört med den där jävla högstadietiden.
men självklart är det alltid något man är missnöjd med.
när kommer jag tycka att livet är helt okej för en gångs skull?
nä, nu är jag trött. jag tror jag går och lägger mig.
nä, nu är jag trött. jag tror jag går och lägger mig.
